2009-12-09, kl 22:12 - Skunk
Någon har skrämt en skunk nere på gården. Och jag som inte sett en skunk sen förra sommaren!
Men nu kan jag känna den.
Nio våningar upp.
Eller sex, beroende på vilken sida av huset man är.
Först trodde jag det var nån idiot som satt och rökte på ute på balkongen. Men när jag gick ut i kylan för att skälla på dem, slog doften emot mig med full kraft.
Skunk.
Ingen tvekan.
Men jag trodde de låg och sov så här dags? Eller flyttat söder ut? För temperaturen har till slut krupit ner under nollan (just nu är det -0.1 på balkongen), och det finns väl ingen som vill vara ute i sånt väder? Även om vi faktiskt haft över en vecka med strålande sol nu. Jättefint! Förra lördagen regnade det, minns jag. För då stod vi nere vid Cornwall och väntade på bussen med våra skidor i regnet klockan sex på morgonen. Uppe i Whistler var det däremot snöfall som gällde. Och som det har snöat! Över sex meter på ett par veckor!
Vi hade lite otur i början av säsongens första skiddag. Först kö en timme för att få ut vårt liftkort. Sen kö för att komma upp i liften. Sen lift i en halv evighet (första lyftet är över 900 meter - i höjdskillnad!). Sen tog vi en trist transportsträcka ner till Harmony Chair, för att kunna njuta av Harmony Bowl och dess nära nog oändliga möjligheter till puder. Väl där hade liften stängt, på grund av en lavin i nämnda puder. Så det var bara att ta ytterligare en trist och lång transport till nästa lift. Då var klockan halv tolv. Men efter två åk i Jolly Green Giant och en lunch uppe på toppen, hade äntligen lavinen städats undan och vi kunde kasta oss ner i Harmony! Ojojoj. Hur många åk hinner man på tre timmar? Tre, tror jag, inte fler. Men vilka åk! Skidorna var mycket glada att få komma ut, kan jag avslöja! Och vi kom faktiskt mycket bättre överens den här gången än vi gjorde förra säsongen, mina Rossignol Phantom SC-80 och jag. Till och med mina hemska Atomic-pjäxor uppförde sig som de ska, efter lite bråk. Men några bilder, det tog vi inte, fast kameran var med.
Sen är det ju snart jul. Och julen kommer att firas här borta i Vancouver. Det blir inte så att vi åker till Sverige, av olika anledningar. Istället är alla välkomna att komma hit! Det är lite trist att inte få se mor o fars nya lägenhet, och sånt. Ingen god glögg blir det heller. IKEA har bara en saftglögg, som förvisso var ganska god, men det är ju inte riktigt samma sak... Maria har planerat in att baka lussebullar och massa annat gott till julen, i alla fall. Så svensk jul får vi, även om vi är här borta. Och förhoppningsvis klarar ni er också utan oss, den här gången.
Enligt Wikipedia är skunkar ganska inaktiva på vintern, men går inte i dvala. Fast det förklarar ändå inte var de varit hela sommaren och varför de ska stinka i vårt vardagsrum just nu.
Men nu kan jag känna den.
Nio våningar upp.
Eller sex, beroende på vilken sida av huset man är.
Först trodde jag det var nån idiot som satt och rökte på ute på balkongen. Men när jag gick ut i kylan för att skälla på dem, slog doften emot mig med full kraft.
Skunk.
Ingen tvekan.
Men jag trodde de låg och sov så här dags? Eller flyttat söder ut? För temperaturen har till slut krupit ner under nollan (just nu är det -0.1 på balkongen), och det finns väl ingen som vill vara ute i sånt väder? Även om vi faktiskt haft över en vecka med strålande sol nu. Jättefint! Förra lördagen regnade det, minns jag. För då stod vi nere vid Cornwall och väntade på bussen med våra skidor i regnet klockan sex på morgonen. Uppe i Whistler var det däremot snöfall som gällde. Och som det har snöat! Över sex meter på ett par veckor!
Vi hade lite otur i början av säsongens första skiddag. Först kö en timme för att få ut vårt liftkort. Sen kö för att komma upp i liften. Sen lift i en halv evighet (första lyftet är över 900 meter - i höjdskillnad!). Sen tog vi en trist transportsträcka ner till Harmony Chair, för att kunna njuta av Harmony Bowl och dess nära nog oändliga möjligheter till puder. Väl där hade liften stängt, på grund av en lavin i nämnda puder. Så det var bara att ta ytterligare en trist och lång transport till nästa lift. Då var klockan halv tolv. Men efter två åk i Jolly Green Giant och en lunch uppe på toppen, hade äntligen lavinen städats undan och vi kunde kasta oss ner i Harmony! Ojojoj. Hur många åk hinner man på tre timmar? Tre, tror jag, inte fler. Men vilka åk! Skidorna var mycket glada att få komma ut, kan jag avslöja! Och vi kom faktiskt mycket bättre överens den här gången än vi gjorde förra säsongen, mina Rossignol Phantom SC-80 och jag. Till och med mina hemska Atomic-pjäxor uppförde sig som de ska, efter lite bråk. Men några bilder, det tog vi inte, fast kameran var med.
Sen är det ju snart jul. Och julen kommer att firas här borta i Vancouver. Det blir inte så att vi åker till Sverige, av olika anledningar. Istället är alla välkomna att komma hit! Det är lite trist att inte få se mor o fars nya lägenhet, och sånt. Ingen god glögg blir det heller. IKEA har bara en saftglögg, som förvisso var ganska god, men det är ju inte riktigt samma sak... Maria har planerat in att baka lussebullar och massa annat gott till julen, i alla fall. Så svensk jul får vi, även om vi är här borta. Och förhoppningsvis klarar ni er också utan oss, den här gången.
Enligt Wikipedia är skunkar ganska inaktiva på vintern, men går inte i dvala. Fast det förklarar ändå inte var de varit hela sommaren och varför de ska stinka i vårt vardagsrum just nu.
